Om kärlekens autonomi – han använder inte den termen – skriver Erich Fried i Was es ist:
Es ist Unsinn
sagt die Vernunft
Es ist was es ist
sagt die Liebe
Es ist Unglück
sagt die Berechnung
Es ist nichts als Schmerz
sagt die Angst
Es ist aussichtslos
sagt die Einsicht
Es ist was es ist
sagt die Liebe
Es ist lächerlich
sagt der Stolz
Es ist leichtsinnig
sagt die Vorsicht
Es ist unmöglich
sagt die Erfahrung
Es ist was es ist
sagt die Liebe
Erich Fried fick också ofta röna hatets verkningar, som jude och flykting. Namnet på ett av hans många verk faller i ögonen: 100 Gedichte ohne Vaterland.
De hundra avsnitten och mera i denna blogg är också de skrivelser utan hem. Hemmet har ondskan berövat dem och hon som hatar håller dörren stängd.
Men det är som det är. Inte i resignationens mening och uppgivenhetens – utan motsatsen till dessa, förvissningen om att ingenting i längden kan besegra sanningen och rättvisan, ’kärleken’ med ett annat och missbrukat ord. Den äkta: den som är tålig och mild och uthärdar allting, den som kan definieras enbart som Kristus själv.
Hon som hatar står ensam mot församlingens böner. Hon måste ge vika, idag eller på sin dödsbädd, det är som det är.