Det var fel Lenz som fick priset. Jag hade gett det till Siegfried Lenz.
Men de är veterligen inte släkt och båda är de nu utom räckhåll för pris och medaljer.
Hermann Lenz blandar tre genrer i sina många böcker med självbiografiskt material – nämligen historieskrivning, memoarer och romaner.
Därmed påminner han oss också om det nödvändiga i att minnas att det inte finns någon objektiv historieskrivning, att den som företar sig att skriva sina memoarer samtidigt förbinder sig att ljuga och att romanen inte bara kan säga mycket om verkligheten utan även utgör en del av den.
Tag Raskolnikov! Han har aldrig existerat. Han har aldrig yxmördat någon gammal pantlånerska. Och ändå kan det hända att en dotter ännu i våra dagar vid dopet ges namnet ’Sonja’ efter en petersburgsk prostituerad — kärlekens, trohetens och visdomens sinnebild — som heller aldrig i fysisk gestalt gått på stadens gator.
Ty så förhåller det sig verkligen.