Varje författare i denna kavalkad är för mig förbunden också med utomlitterära associationer. Läsningen av boken om regnkungen Henderson ackompanjerades av massmediernas reportage om de s.k. ”livsstilsindianer” som slagit sig ned i Lappland. Det var år 1991 som en skara fribytare tröttnat på västerländsk livsstil och nu ville förverkliga andra värden och sig själva.
Lägret upplöstes sedermera i katastrofstämning. Inte heller Henderson – eller de andra karaktärerna i Bellows många kulturkritiska böcker – tycks nå fram till en hållbar lösning. Man vet att det finns ett problem, man grubblar över det, man vet inte riktigt var det skall lokaliseras – i samhället, hos mig själv, någon annanstans? Kan det över huvud lösas?
Det är inne att vara god. Men man tror allmänt i våra dagar att en god mänska är den som gör goda saker – som definition! Så är det ju inte, utan en god mänska som avhölls från varje handling, är icke desto mindre god, och omvänt: en ond mänska är ond även om hon inte vågat utföra sådana onda gärningar som samhället sanktionerar.
Därför kallar jag henne som hatar ond. Hon är feg och beroende av mänskors domar och för därför ett fagert sken men hennes råa okänslighet inför de närmastes svåra lidanden och hennes blodiga svek är bevis nog.