Los intereses creados är en pjäs av Benavente där han får rikliga tillfällen att framställa sin livsåskådning, eller brist på sådan. Den spanska teatern var efter guldåldern en förstenad företeelse med ett uppstyltat språk och dito agerande. Benavente gick i riktning mot en mera realistisk framställning.
Leandro och Crispín är två pícaros som på 1600-talet kommer till en stad i Italien där de får invånarna att tro att den förstnämnda är en rik och förnäm man. Leandro låtsas förälskad i dottern till den rika Polichinela – pjäsens peripeti är när kärleken mellan de båda blir verklig och inte längre spelad.
Man skall skapa intresse, inte känslor, är ett av Crispíns visdomsord. Crispín för genom sin munvighet pjäsen igenom handlingen framåt – men han kanske för ett ögonblick överträffas i snakkesalighet av den jurist som tar plats vid domarsätet och därvid framställer sin höga filosofi om rättens väsen. Så är personerna karikatyrer alla, pjäsen handlar om envar men mest om personer i samhällets övre skikt.
Benaventes egen politiska åskådning var uppenbarligen varierande och inte alltid konform med den som förväntades av en spansk författare. Kanske var det han som var konsekvent och ärlig under tider som präglades av våldsamma svängningar i synen på konst och politik.
Crispíns munvighet känns igen. Man kan lura alla mänskor en lång tid men man kan inte lura alla mänskor alltid. Korsspindeln trasslar in sig i sina egna lögners nät – om inte omgivningen genomskådar henne, genomskådar hon sig själv – för vad är depressionen annat än den omedvetna insikten att jag svårt förbrutit mig mot Guds heliga lagar?
Inga skapade intressen, inga förvillande moln av ord och begrepp vid de jordiska domarsätena överröstar eller kan imponera på samvetet, Guds röst i mänskohjärtat.