Man kan tänka sig att det Etty Hillesum fann kongenialt hos Rainer Maria Rilke var en dygd skapad av nödvändighet. Etty Hillesum är religiös, inte kristen. Hon säger uttryckligen att hennes gud – som hon stavar ’Gud’ – finns i eller rentav är identisk med hennes eget inre, eller med en annan turnering: att det är i sitt eget inre hon finner honom.
Nödvändigheten var att acceptera tanken på jagets förintelse. Det som liknade en dygd, i ordets betydelse av virtus hos Rilke, var utplånandet av gränslinjen mellan det synliga och det osynliga, mellan döden och livet.
När Rilke i Duinoelegierna uttalar de berömda orden: ”Ein jeder Engel ist schrecklich”, är det enkannerligen inte kristendomens ängel han har i tankarna. För honom är ’ängel’ bara ett hjälpbegrepp, enligt ordets etymologi någon eller något som bär bud om en transcendent tillvaro.
Rilke skriver i den första elegin:
Freilich ist es seltsam, die Erde nicht mehr zu bewohnen,
kaum erlernte Gebräuche nicht mehr zu üben,
Rosen, und andern eigens versprechenden Dingen
nicht die Bedeutung menschlicher Zukunft zu geben;
das, was man war in unendlichen ängstlichen Händen,
nicht mehr zu sein, und selbst den eigenen Namen
wegzulassen wie ein zerbrochenen Spielzeug.
Man påminns om Hjalmar Gullbergs “Tag bort fotografierna!”
Tag bort fotografierna! Vi döda
är känsliga för dylikt första tiden.
Anpassningen sker inte utan möda
till friden över allt förstånd, till friden
som ni har unnat oss i dödsannonsen.
Släpp oss! Er sorg förlänger vår begravning.
Namn och profil i marmorn och i bronsen
när vi ska byta namn och ändra stavning
är hinder som vi hellre vore utan.
I natt är vi den snö som faller flinga
vid flinga ljudlöst. Ansikte mot rutan,
vems namn är det du ropar? Vi har inga.
Så kan man läsa Hillesums dagbok och Rilkes dikter som ett försök att komma tillrätta med tanken på det egna jagets utplåning men framför allt med tanken på hatet. Själv förstummades Rilke av tidens ondska och han tillbringade många stumma år strängt sysselsatt med att inte förstå vad som skedde i världen, enligt hans egen utsago.
Men i vår kristna tro är döden en fiende, besegrad men alltid en fiende.