Om uttrycket ”fiat iustitia, pereat mundus” användes i olika betydelser av rebellen Kohlhaas och reformatorn Luther (enligt von Kleist) och av moralfilosofen Immanuel Kant finns det ännu en tredje tysk författare som vänt uttrycket mot sig själv, nämligen polemikern och satirikern Heinrich Heine.
Dessa tre prominenta tyska författare, verksamma under 1700-talets senare hälft och 1800-talets förra, hade alla i något skede franska revolutionen som en viktig inspirationskälla.
Heinrich Heine menar att de privilegierades livsstil är dömd till undergång – också hans egen. Fiat iustitia, pereat mundus! skriver han i ”Lutetia”. Socialisternas krav är berättigade. Det är inte rätt att som han själv och hans likar leva kräsliga på andras bekostnad och det kommer en reaktion.
Dessa tankar uttalade Heine redan på 1840-talet, innan de mera kända av socialismens teoretiker ännu blivit kända. Ett uppror bland vävare i Schlesien är bakgrunden till följande dikt om den tyska trikoloren:
Die schlesischen Weber
Im düstern Auge keine Thräne,
sie sitzen am Webstuhl und fletschen die Zähne;
Deutschland, wir weben dein Leichentuch.
Wir weben hinein den dreyfachen Fluch –
Wir weben, wir weben!
Ein Fluch dem Gotte, zu dem wir gebeten
In Winterkälte und Hungersnöthen;
Wir haben vergebens gehofft und geharrt,
Er hat uns geäfft und gefoppt und genarrt –
Wir weben, wir weben!
Ein Fluch dem König, dem König der Reichen,
Den unser Elend nicht konnte erweichen,
Der den letzten Groschen von uns erpreßt
Und uns wie Hunde erschießen läßt –
Wir weben, wir weben!
Ein Fluch dem falschen Vaterlande,
Wo nur gedeihen Schmach und Schande,
Wo jede Blume früh geknickt,
Und Fäulniß und Moder den Wurm erquickt –
Wir weben, wir weben!
Das Schiffchen fliegt, der Webstuhl kracht,
Wir weben emsig Tag und Nacht –
Altdeutschland, wir weben dein Leichentuch,
Wir weben hinein den dreyfachen Fluch,
Wir weben, wir weben!
Vi väver, vi väver! Heinrich Heine har rätt i att våldet, både det individuella och det institutionella, aldrig är hållbart. Också belevade och verserade västerlänningar som bekänner sig till slagord som jämlikhet och mänskliga rättigheter, upprätthåller förtrycket redan med sin livsstil.
Så är det och så har det alltid varit och Jesus säger: De fattiga har ni alltid ibland er.
Men det sade Han inte till försvar för sakernas tillstånd. Utan de orden uttalades när Han börjat sin vandring mot döden på korset och uppståndelsen. En kristen som tror och bekänner detta borde ha medlidande med de vanlottade.
För hur kan en kristen dag efter dag vidmakthålla ett synligt och konkret våld som inte är dolt utan som hon ser och hör och vet om och aktivt medverkar till? Hur kan hon varje dag stänga sitt hjärta på nytt för ropen och vädjandena om frid och försoning?
Svar: hon kan inte vara en kristen. Och en sådan hycklares fall blir stort: wir weben, wir weben. Hjärtats termiter – hur långt har de kommit, hur långt har de kommit?