Jannis Ritsos levde i opposition. Han var en kontroversiell diktare och hans dikter var förbjuden läsning i Grekland både under världskriget och efter militärkuppen 1967.
Den kanske mest berömda dikten av hans hand är Romiosini, vilket är namnet på ett begrepp som är betydelsefullt för grekerna. Om man söker efter en beskrivning på nätet, hittar man t.ex. följande (ellopos.com): ”It is difficult to define something like romiosini, few Greeks can do so clearly, but it is the something in the Greek soul that keeps Greeks Greek… And it is the incredible love for life that Greeks posses[s]. They fight life and they go along with it, but always, they love it. They have discos and supermarkets, but even they are very Greek in character. // Greeks take from many cultures and turn it into something very Greek. That too is romiosini. Although the politics and the places change for Greeks, they can point to a language and a history and traditions in dance and song that have remained unchanged for three thousand years ‘in spite of’ the catastrophe and trauma that living at the crossroads of a tempestuous world has brought them.”
Begreppet har som synes en mycket subjektiv karaktär och skulle antagligen definieras på annat sätt av någon annan. Mikis Theodorakis har tonsatt dikten.
Den är lång men innehållsdigra för denna bloggs tema är redan de fyra första raderna:
Αὐτὰ τὰ δέντρα δὲ βολεύονται μὲ λιγότερο οὐρανό,
αὐτὲς οἱ πέτρες δὲ βολεύονται κάτου ἀπ᾿ τὰ ξένα βήματα,
αὐτὰ τὰ πρόσωπα δὲ βολεύονται παρὰ μόνο στὸν ἥλιο,
αὐτὲς οἱ καρδιὲς δὲ βολεύονται παρὰ μόνο στὸ δίκιο.
Vi låter oss inte besegras av hatet.