– Varför stängde du av? sade Mc.
– Det var nödvändigt, sade jag. Detta är en poetisk blogg och du förryckte perspektivet. Det var nog sant och ack, så riktigt, det du skrev, men där fanns ingen poesi!
– Vad är poesi? försökte Mc.
– Dikter, sade jag. Dikter. Lyrik.
– Lyrik? Konstigt ord…
Jag ropade på Inkeri. Jag frågade om jag fick ge Mc ett exempel på lyrik ur hennes samling? Det fick jag:
ANARKI
De väntade, man måste vänligt ta i hand
och tacka.
Jag hade händerna i fickorna
och flydde.
I stället för ett leende, en nästan
ilsken blick.
Eget maktövertagande, utan
korruption.
Det tycker de inte om.
Konflikt eller våld.
Men om de kriminella
skulle ha rätt?
Allt tillhör alla.
Det först är ju sann
kristlighet.
(Övers. N.)
– Och det där, undrade Mc, är då en ’dikt’?
– Ja, svarade jag, det är en dikt. Poesi. Lyrik, vad man vill kalla det. Försök nu på nytt!