Den frågan kunde Gertrud inte svara på och hon bad mig köra istället.
Det gjorde jag och vi kom efterhand till ett ställe som var belagt av gula blommor. Hon plockade några av de blå.
Vidare förfor hon på följande sätt: de blå blommorna satte hon i en liten vas, egentligen ett litet glas, med vatten. Detta för att de skulle bibehålla sin fräschör.
Sedan ställde hon glaset på ett bord.
Hade detta skett under franska eller någon annan revolution, hade kokarderna måhända omstörtat bordet, glaset hade krossats, vattnet runnit ut och blommorna förtrampats av tunga, grova skor, ackurat som Döden förfar med rosorna hos Dan Andersson.
Den andra bilen blev inte mycket skadad vid sammanstötningen, det var knappt att man såg en liten repa.
Den repan kunde lika väl ha gått och gällt för en smutsfläck!
Gertrud var nöjd med frågan till det svaret. Det var också jag.