Den räven!
Det är tidig morgon och det är mörkt och räven rinner över landsvägen framför mig men den ser inte mig.
Där möter den ett överraskande hinder i form av ett ståltrådsnätstängsel. Och nu varseblir den också mig.
Jag har stannat och vi betraktar varandra rätt länge. Så sätter den sig sakta i rörelse – i riktning mot mig!
Den går trippande med hög tassföring och kroppen i sned vinkel mot färdriktningen. Som en häst i dressyr.
Men den har inte för avsikt att inleda en bekantskap utan plötsligt kastar den helt om. Litet snabbare rör den sig tillbaka till den plats där den startade.
Så stannar den igen och kastar en lång och triumferande blick längs svansen bakåt.
Den har hittat ett ställe där den kan ta sig under stängslet.
Det var en stor räv, den hade såhär långa ben! Farväl, räv!
Efter en stund kommer en liten tant med två ännu mindre hundar. ”Ja”, säger hon, ”här rör sig en räv. Fortsättning!”