I den lilla butiken blev jag främsta vittne till ett idylliskt och framgångsrikt rån.
En man med vild blick i sina stora och annars uttryckslösa ögon rusade förbi kassan och ut på gatan med en stor plastförpackning med ölburkar i vardera handen.
Kassan talade med sin hals och fortsatte att betjäna en annan kund. Föreståndaren dök upp ur de bakre regionerna och satte efter rånaren.
Efter en stund kom han tillbaka med förpackningarna, av vilka den ena gått sönder. Tre burkar var borta.
Ute på gatan såg jag rånaren lugnt vandra vidare med samma uttryckslösa blick. Det verkade inte bli några efterräkningar.
Måhända kan man i denna butik grabba åt sig vad man behöver och rusa förbi kassan när det blir dåliga tider. En tiondel av bytet bör man alltså kunna behålla. Det låter som en rimlig ersättning för besväret. Rånare har inga pensionsförmåner o. dyl. att falla tillbaka på när de inte längre kan rusa. Och kunderna behandlas väl lika?
Rånare är också mänskor.