”Oroar du dig för att flytta hemifrån, eller hur du på bästa sätt ska stödja ditt välmående?”
Denna monstruösa sats ingår i information till studerande vid Åbo Akademi. Men, som Thomas Thorild lär oss, ”ingen ting göres för sina fels skull, utan för sin merits skull.” Så jag gör mitt bästa för att försöka sätta mig in i situationen och därmed också den goda tanken och avsikten bakom frågan.
Här sitter alltså nu jag, en menlös student, och oroar mig för hur jag på bästa sätt ska stödja mitt välmående.
Pro primo: vad är mitt välmående? Det måtte väl vara allt som får mig att må mindre illa. Det kan vara en blogg, ett päron, Catharina eller månsken på Lamminjärvi – allt efter omständigheterna.
Pro secundo: Hur kan jag då stödja detta? Ja, jag kan inte anbringa stöttor för månljuset och inte heller kan jag skapa päron eller förmå Catharina att bli vänligare sinnad.
Pro tertio: Detta är alltså verkligen något att oroa sig för.
Svaret till Åbo Akademi är alltså ett obetingat ”ja” på den andra frågan. Men det här med att flytta hemifrån?
Det är ju just det – tanken på den slutgiltiga flyttningen – som får mig att till nöds uthärda allt det andra.
Som stödjer mitt välmående: ”Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.” (Ps. 90:12)