Han är äldre än jag men han är en entusiast.
Det var honom jag tänkte på när en rubrik nyss fladdrade förbi för min syn. Det var någon gottköpskria om hur man sparar energi, med en mängd tips för ändamålet.
Jag är säker på att han – om han såg den – fördjupade sig i innehållet och gjorde sitt bästa för att förverkliga dess mål. Så framlever han sitt liv på projektbas. Det är för honom ingen sammanhängande helhet utan det sönderfaller i en mängd enskilda hel- och delföretag. Endast tillsammans utgör dessa för honom Livet.
När man i obotlig ensamhet och tristess ser de återstående dagarna framför sig som en tröstlös rad av enahanda små motlut, är det förstås en livande tanke att frångå tidsperspektivet och ta dessa dagar som utmaningar i stället.
Om jag idag, söndag, påbörjar ett energisparande som är klart på måndagen, kan jag redan samma dag börja måla innertaket för tisdagens sammankomst för världsförbättrare som planerar sin stora demonstration på onsdag. Dit orkar jag inte gå men i stället planterar jag de grönsaker som nämndes i den där tidningen – var är den nu? – och som ger mig ett oefterhärmligt vitamintillskott som sätter mig i stånd att använda torsdagen till att läsa den där bloggen… som jag lovade… hette han något med Nitro…?
På fredag är det sedan styrelsemöte i Vi Som Orkar.