Det gråter ett litet barn vid Lamminjärvi sjö.
Det är första gången jag står vid det vattnets rand, och jag kan ju därför inte veta om detta hör till vanligheten här. Sällan ser man dock barn gråta vid sjöar.
Kan det vara en folkvisa? undrar jag därför. Men nej, jag såg bara inte fadern som snart nog materialiseras tillsammans med ett blott litet äldre syskon.
Barnets gråt är ingalunda någon folkvisegråt. Visar det sig.
Barnet är bara argt för att det inte får sin vilja fram och för att man nu måste lämna sjön och inte stannar kvar.
Fadern tar det skrikande barnet i sin famn och bär det på sina armar bort från Lamminjärvi sjö.