Det var hans efternamn som fick mig att undra. Det var nästan ett vanligt finskt namn, men där saknades ett ’i’, vilket tydde på östlig härstamning.
Och han kom verkligen från Karelen, hans hemby finns numera på den ryska sidan. Själv var han född i Finland men efter Sovjetunionens upplösning hade han kunnat besöka släktens hemvist. Samtidigt inföll en busslast hembygdsentusiaster, som kunde berätta varje stens och varje träds historia för honom.
Vad betydde det för honom? Han hade fått rötter. Han visste nu vem han var, han hade en plats som var hans på jorden.
Jag förstod honom, sade jag. Rotlös bedriver jag korrespondens med en man som förtäljer mig hur allting nu förhåller sig på den plats där jag en gång bodde. Var mina klasskamrater finns – och om de längre finns. Vad det huset och den butiken används till, vad som rivits och vad som byggts upp. Han utan ’i’ berättade om allt han sett på sin pilgrimsfärd men jag hade svårt att samla tankarna.
– Det blir en tung vinter, sade han från Karelen sedan. Han har ett transportföretag och konjunkturerna är dystra.
– Vad? sade jag. Jaså… javisst. Tråkigt att höra.