En vördnadsvärd äldre gentleman vill ge mig 4,7 miljoner euro.
Ja, hans namn låter i alla fall som om detta är vad han är, och bedragare brukar inte komma åt universitetets e-post. Hans adress tyder på att han är regeringsanställd – någonstans – även om han önskar kontakt via en enkel hotmailadress.
Men det vet man ju att de kan vara excentriska.
Meddelandet kom på finska och någon motivering ges ej. Nu har jag, i ett tidigare inlägg, redan behandlat hugskottet att allt egentligen är allvarligt menat. Nästa tanke som infinner sig är dock: vad skall jag med pengarna till?
De skulle enbart vara till besvär. Många, många nollor skall bort innan de kan vara till någon nytta, för att inte säga: till glädje.
Det mesta kan man inte köpa. Och det hat som drabbat mig och vår familj låter sig inte mutas. Sinnesändring kan inte köpas, bara en låtsad sådan.
Mr Dell, ge pengarna till någon annan! Jag behöver dem inte (läs: vill inte ha dem).