Det är strömbristen som gör det.
Nog skriver jag regelbundet men man behöver numera elektricitet för att kunna publicera sig. Och sådan har jag för det mesta inte tillgång till. Därför kommer inläggen i otakt och flockvis.
Det är ingen större brist, det där med strömmen, man kan ladda upp sig på många olika platser helt gratis. Men särskilt tyska tidningar – jag läser aldrig nordiska sådana – har tagit saken mycket allvarligt. Det talas om kriser av olika slag, om olje- och energibrist. Med den är det som med trollen, för att de skall kunna visa sig för någon, måste vederbörande någon gång ha hört att de existerar eller kan existera.
Mekanismerna är välbekanta. Tala om depression och recession, så sparar mänskor och skränker in, och så blir det trångt på penningmarknaden.
Nu vill man att elektriciteten i Tyskland skall ransoneras, strömmen sluta strömma några timmar varje dag.
Vad bryr sig måsarna om detta? De skriar som de gjorde innan Galvanis groda spratt den allra första gången.
Jag grubblar på något helt annat: vad hette väl grodan?