I livets villervalla händer det att man tar fel på person.
Någon gång kan en medvandrare eller -erska fråga om jag är jag eller någon annan. Mera sällan, försynt som jag är, förhör jag mig om någons identitet.
Nu satt där en bred man på serveringen ovanför en annan strand. Där satt också andra men ibland när jag vände på huvudet såg jag att han betraktade mig långt i obevakade ögonblick. Jag tyckte mig också känna igen honom, han var irriterande bekant. Bodde han i Hangö? Gick vi samtidigt i skolan där? Han hette något på K…
Det tog sin tid innan han frågade. Som sagt, det händer ibland att man tar fel på person.
Mera sällsynt i statistiken är detta fall: det visade sig att ingendera av oss var den andre.