Butiken har konstant maskerad så jag varseblir honom inte förrän det är för sent.
Nå, han är en vänlig själ. Kalla honom Benedikt. Han hemsöker affären tillsammans med sin fru och hon är av den noggrant-närsynta typen, hon lider av förstoringsglas och tar rundlig tid på sig.
Benedikt slår följe med mig. Han har en ljudlig stämma.
– Jaså, du tar a***, säger han till mig och de kringstående. Jaja, Hulda tycker också om a***, de är hälsosamma.
– Visst, säger jag. Men man kan ju äta dem ändå.
– HAHAHAHA, säger Benedikt. Och så tycker du visst om b***? Ett b*** om dagen håller doktorn borta, säger Hulda.
– Visst, säger jag. Om man siktar rätt.
– HAHAHAHA, säger Benedikt. Och så blir det några c***, ser jag?
Ända fram till kassan ledsagas jag av Benedikt. Han kommenterar högljutt summan.
– Men det är GRU som betalar, säger jag. Jag har deras kontokort.
Benedikt betraktar mig förskräckt. Sedan ljusnar han och säger:
– HAHAHA… och får syn på en annan bekant.
Svensk Presstjänst, släng dig i väggen.