Han pratade i en oavbruten ström i tolv minuter och tjugonio sekunder!
Det var ett sakligt samtal, det var från en teleoperatör, och hans tal var mättat med fakta. Men ändå! Talhastigheten var mycket hög och jag måste anstränga min inre översättare (från finska till svenska) till det yttersta för att hänga med i sak. Gällande tekniska data hängde jag inte med men det gjorde inget. Ibland sade jag ’ja’ och ’jo’ och sedan ’tack detsamma’ när han avslutade med sedvanliga välgångsönskningar.
Jag skulle aldrig klara en liknande prestation även om det var fråga om en sak som jag kände utan och innan som hålen i mina rockfickor.
Hur tränar han? Fick han sitt arbete efter taltest? Hur tar han igen sig efter ett kundsamtal? Har han familj, samtalar han med den och med vänner och bekanta utanför arbetet? Vad säger han då? Vad talar han om då? Eller sitter han bara tyst och utmattad efter arbetsdagens slut?
Frågorna är många. Ack, jag uppehölle trenne simultanbloggar utan svårighet, skreve jag som den mannen talar!