För en tid sedan hittade jag ett schackspel på nätet.
Det är en enkel version, så jag kunde vinna för det mesta numera. Spelet gör ibland en del huvudlösa drag och offrar dyrbara pjäser i utbyte mot enklare.
Men ändå!
När kungen är nästan ensam kvar på motsidan och jag kunde vinna partiet enkelt, försöker jag för det mesta ändå att få partiet att ända i remi. Inte vill jag förlora frivilligt men inte vill jag heller utsätta den fiktiva motståndaren för den förödmjukelse förlusten innebär.
Jag vet. Där finns ingen motspelare. Det är bara en dator. Ingen kan notera min storsinthet.
Just därför är den viktig!