När jag som bäst behövde den, svek mig en elektronisk Mojäng. Den är sönder. (Jag hade en bekant som bott i Sverige. Hon skrev en lapp med ”Trasig” i st. f. ”Sönder” vid dörrklockan. De är inte kloka, de där svenskarna.)
Jag styrde min väg till varuhuset som utlovar ett jättelikt utbud av Mojänger i alla prisklasser. Det var oväntat litet. En försäljare tog på sig masken, och masken, och undrade om han kunde stå till tjänst?
Nej, tyvärr. De hade inte Mojänger av det märket. Och Mojängen med den egenskap jag behövde, var slutsåld. En liknande Mojäng kunde de beställa men den kommer först i slutet av januari. Och Mojängen som skulle ha passat mig bäst, den finns inte i landet just nu. De kan bara vänta, pga. corona, och det. Han kunde erbjuda en Mojäng med en annan funktion, fast den passade inte riktigt mitt behov.
Efter långt letande på en datorskärm hittade han så äntligen en Mojäng som till nöds kunde tjäna detta behov. Men den var fyra gånger dyrare än den jag tänkte på först.
Nu lever jag med en Mojäng som är sönder och ändå lyckades jag skriva och publicera detta. Nöden är uppfinningsrikedomens moster. Sensmoral: Tro inte annonser, eller något i den stilen.