Den initierade vet vilken författare och vilka böcker jag syftade på i det föregående.
Också den som inte varit i Sverige låter sig ryckas med av skildringen av hur ett lågserielag går mot ärans höjder, en division per år, under en gammal elitspelares tränarskap.
På den promenad jag nämnde passeras jag litet senare av en tjutande polisbil. Den som blivit misshandlad av polis och bevittnat misshandel vet vilka ärr sådant lämnar i själen. Den instans som borde vara vår yttersta trygghet i samhällslivet har förvandlats till sin motsats.
Om Jorma, böckernas berättare, heter det att hans riktiga far dog i kriget och det sades att han gick i döden med öppna ögon och därför att han önskade det.
Sådana formuleringar fastnar i en växande pojkes minne och låter sig förklaras och förstås, så långt detta är möjligt, först långt senare. Det finns ett jordiskt hat som kan förta glädjen över livet. Hon som hatar har gett sig i dödens tjänst och hennes mened motsvarar polisernas våldsdåd på det själsliga planet. Om sådant visste den bokslukande pojken ännu inget.
Fotbollen är större än livet, heter det ibland. Det är den naturligtvis inte. Inte heller är den större än döden. Men för en vandrare kan den erbjuda många insikter.
Kanske återkommer jag ännu en gång. Till nämnda böcker.