Deras misstanke var nog befogad.
Det jag uppfattade av samtalet var följande: ”…med utländsk bakgrund. Och nu vill de ha hit flera av dom – .”
Där bröts det abrupt i samma stund som de fick syn på mig. De betraktade mig tyst och jag läste deras gemensamma tanke: ”Vi misstänker, och det med fog, att du hyser progressiva åsikter!”
En tillvarons utlänning kan inte låta bli att solidarisera sig med alla andra utlänningar. I Ceylons brända dalar eller från Kamtjatkahalvön.
Jag berättade det redan, jag sökte upp ett rikssvenskt extremhögerforum och följde med den hatiska debatten en stund. Sedan påtalade jag för deltagarna att de själva alla, utan att vara medvetna om det, faktiskt är utlänningar.
Först blev de förvånade, sedan arga.
Jag vet inte om de insåg att jag hade rätt. Men ingen av dem bodde i Finland, det välsignade land på jorden där klockan visar elva när den faktiskt är elva, och det oberoende av alla meridianer.