Vad kan hon göra?
Arbetslös i tolv år nu – nej, fjorton blir det.
Hon borde städa hemma.
Hon borde reda upp sina papper. Hon borde skaffa intyg. Hon borde fara till biblioteket för att få kopior. Bussresorna är dyra.
Men det mesta sköts via internet nu. Hon behärskar inte nätet. Hon sänder inte, läser inte textmeddelanden. Hon har ingen utbildning efter grundskolan. Hon har sökt till många men aldrig blivit antagen. Hon har haft många praktikplatser.
Hon har böcker, många böcker. Hon läser gärna. Men synen börjar bli dålig. Hon borde skaffa glasögon.
Hon trivdes med sitt arbete när hon hade ett arbete.
Varför tar ingen av de gamla arbetskamraterna kontakt?
Hon har försökt själv. Men de har andra intressen, de har familj, de har resor, de har dyrare vanor.
Hösten är den värsta tiden.
Snart fyller hon jämna år – 60 år. Men hon har inga nära släktingar och vem skulle fira henne? Hon var enda barnet. Föräldrarna är döda.
Gratulerar. (Bjud in den där grannen om hon är nykter!) Förresten har hon fått veta att man kommer att riva det hus hon bor i. Det blir en flyttning till östra sidan av huvudstaden, till en ökänd stadsdel.
Var det något mera?