Det är en vanlig höghuslägenhet och det bor ingen där.
Den är tom!
Jag berättade i det föregående om fyra möten med märkliga män och kvinnor. Men det hjärtligaste mötet av alla denna dag var det som inte ägde rum.
Under ett antal år hinner man vänja sig vid att det bakom gardinerna i det fönstret bor blickar, som inte är vänliga. Av någon anledning har den som bor där fattat agg till min ringa person. Det har tagit sig uttryck i många onda tillmälen – och annat. Och till min olycka har jag ofta tvingats passera just det huset, det fönstret på min väg.
Nu bor där ingen.
Vad det beror på, vet jag inte. Men svarta fönsterrutor speglar helt oskyldigt moln och mänskor.
Och solen.