Ja, intervjuer är inte lätta och lätt är det inte heller att beskriva ett land och ett folk.
Faran är att det går som med en finlandssvensk skriftställerskas bok om Ryssland, som jag läste nu.
Hennes uppgifter om och beskrivning av land och folk är både överdrivna och vilseledande och man lägger boken ifrån sig med tanken att allt man fått var en osympatisk bild av – författarinnan själv.
Många av ryssarnas dåliga egenskaper finner hon berömvärda och tvärtom. Och i allt framhäver hon sig själv och tar som självklarheter egna moraliskt betänkliga omdömen och värderingar. På ett naivt sätt basunerar hon sedan ut dessa plattityder.
Att Ryssland är en gåta, som många västerländska bedömare uttryckt sig, är alltför ofta bara ett sätt för dem att uttrycka sin egen oförmåga att förstå. De är själva på enahanda sätt gåtor för ryssarna.
Vi har dock skribenter i vårt land som förmått skildra Ryssland på ett sakligt sätt, bland dessa president Koivisto. Också Sverige har några eminenta Rysslandskännare.
En gåta förblir det däremot hur den bok jag nu läste kunnat berömmas och prisbelönas i ankdammen.