– Berätta något om dig själv!
Så börjar hon som intervjuar mig. Jag vet, hon vill göra ett personporträtt som är sant och äkta osv. Med denna inledning vill hon starta in medias res på det psykologiska planet, ta fasta på det som verkligen intresserar mig, etc., etc.
Så jag fruktar att det blir ett falskt porträtt. Inte falskt i den meningen att det innehåller osanna uppgifter utan falskt i betydelsen missvisande.
Din sorg är din, sade Tomten Rydberg. Man kan alltid komma undan de inträngande frågorna med ett skämt eller ett citat eller bådadera.
Så fortsatte vi en stund att gå som heta katter kring gröten, undvek kärnan, och i sinom tid får jag intervjun till granskning och sedan blir den tryckt och någon kanske läser den och ett litet antal av dem är mina personliga bekanta och av purt person- och hembygdsintresse finns det kanske rentav någon som läser den till slut.
I samma avsikt som i inledningsrepliken frågar hon till slut efter mitt motto.
Jag funderar länge. Så finner jag till sist ett som är tillräckligt intetsägande för att av de välvilliga kunna tolkas som en djupsinnighet. Det uttalar jag. Men nu nämner jag inte Viktor Rydberg:
Du mänskobarn, hur tung din lott du känne,
sök ej hos dina svaga likar tröst!
Lägg ej din sorg på redan tyngda bröst!
Din sorg är din, och du bör bära henne.