Upprepningstvång (upprepningstvång) finns det överraskande mycket av, jag avser inte Penelopes rationellt betingade utan andra.
En person jag följde tätt i hälarna gjorde märkliga piruetter på trottoaren innan han kunde passera en målad linje. En annan måste buga sig för handtaget ett antal gånger innan han kunde öppna dörren. En tredje måste återvända till sin bostad efter ett bestämt antal steg, först sedan kunde han lämna den. En fjärde måste för sin del gå genom proceduren med lampsläckande o. dyl. i en bestämd ordning vid avfärden, annars hotade ofärd.
Men det inre och osynliga tvånget kan vara det mest förödande liksom det som går i arv från generation till generation. Alkoholism och skilsmässor må nämnas. Dem kan man inte skaka av sig när proceduren väl är genomförd.
Hur fäst en alkoholist kan vara vid sin last bevittnar vi i dessa dagar. Det är til syvende og sidst ett infantilt beroende av flaskan det gäller, en hatkärlek som skänker både trygghet och skräck för döden, en tidig död.
Och vi som står och ser på kan inget annat göra. Nej, inte vi.