Det är redan ett antal år sedan förvånade läsare såg en annons i vår största finskspråkiga tidning, där ett antal kända politiker tycktes rekommendera firmans produkter. Där fanns dåvarande statsministern och flera andra prominenta politikers namn.
Men bara deras namn. De fotografier som åtföljde namnen föreställde nämligen inte dessa politiker utan man hade betalat ett antal medborgare med samma namn som kändisarna för att ställa upp och rekommendera firmans produkter. Ungefär som om en okänd Sanna Marin skulle tala för ett visst diskmedel här i marginalen.
Det finns i den lilla staden ett förvånansvärt stort antal personer med samma namn som rikssvenska konstnärer, kritiker och fiktiva litterära personer. En av de mest kända målarna är nu en mycket gammal man. En för ett sekel sedan framträdande litteraturkritiker är expedit i butiken. Senast underhandlade jag i en verkstad med en namne till en berömd författare och såg att huvudpersonen i ett berömt teaterstycke kör lastbil.
Vad betyder detta för dessa personer? Kanske ingenting alls. Kanske lika litet som för Kim i Nordkorea, Vladimir i Ryssland eller Nguyễn i Vietnam.
Men jag har ännu inte mött min like annat än som ett misstag i spalterna, som några feladresserade meddelanden till min son och som en gammal dödsannons från den tid då jag ännu inte kunde läsa.
Också detta gör att man känner sig ensam, så ensam.