Ett stycke in i skogen står en barnvagn på sned, halvvägs nere i ett litet dike. Det är en lätt kärra, en sittvagn, den verkar helt ny och den är lastad med två fönsterrutor med karmar lackerade i ljusbrunt. Också de ser nya ut.
Ingen syns till i närheten.
Som jag alltid är benägen att söka rationella förklaringar till oväntade företeelser, är min första tanke att trollen håller på att inreda något underjordiskt tillhåll.
Men det finns inga troll, det har Kristian sagt, och det måste jag ju tro på. Därför övergår jag till mera irrationella eller mystiska hypoteser. Vad hade en opiemissbrukare som Sherlock Holmes dragit för slutsatser?
Det naturliga är naturligtvis att tänka sig att en nybliven mor (kärran är nyinköpt) till tvillingar (rutornas antal) haft för avsikt att uppföra en mindre byggnad i skogen. Detta projekt har emellertid överstigit hennes krafter och när kärran halkat ned i diket, har hon inte haft ork nog att dra upp den och fortsätta sitt arbete.
Detta ger oss också insikter i hennes karaktär: hon är entusiastisk men omdömeslös och ger sig lätt in på företag som är orealiserbara i praktiken. Hon är under medellängd (kärrhandtagets höjd) och inte särskilt kraftigt byggd (fönstren var inte tunga).
På återvägen såg jag faktiskt en person som passade in på denna beskrivning, och jag kunde därför slutgiltigt avskriva trollhypotesen. Sunt förnuft och logiskt tänkande i förening hade återigen flätat bastmattor.
Jag tyckte mig se på hennes ansiktsuttryck att hon visste att jag visste.