Bland papperen finner jag en liten skrift, författad av en (avlägsen) släkting till mig. Jag har träffat honom men lärde aldrig känna honom närmare.
Han ger i skriften exempel på mänskliga synder och bland dessa exempel finns följande: Du befinner dig i det rum där familjen intar sina måltider. I sockerskålen finns familjens månadsranson av socker. Har det hänt att du tagit en sockerbit när du visste att ingen såg?
Vad författaren säger om begär och avund, korruption och stöld i övrigt kunde vara publicerat idag. Men dessa sockerbitar faller ur ramen. Den lilla skriften är tryckt år 1948.
Det skamliga överflöd vi lever i är inte äldre än så. Men det är vi, inte exemplet i häftet, som står för det onormala och förvända. En liten detalj kan vara talande.
Jag tror jag skall bli radikal.