Mina vänner i det tidigare inlägget (del 617, den 4 juli) förutsatte ingalunda existensen av ett medvetande hos bilar. De skapade tingen tjänar Skaparen utan avsikt.
Dock blir berättelsen på hälft om jag inte också relaterar dagens upplevelse.
Jag körde en annan, främmande bil på vår livligaste motorväg. Det är det största och tyngsta fordon jag någonsin framfört och det var dags att fylla på bränsle. Men kön framför den kalla stationen var lång och mätaren berättade att jag ännu hade 20 km körning kvar tills tanken var tom. Jag fortsatte därför mot ett litet samhälle ett stycke längre fram.
Plötsligt dalar siffran snabbt och mätaren går från 18 till 3 km inom mindre än en kilometer. Snart står den på 0 och EMPTY lyser på skärmen.
Vad göra? Jag kan bara fortsätta. Jag kommer fram till avfarten… jag närmar mig samhället… i en uppförsbacke börjar motorn hacka… jag ser redan bensinstationens skyltar… det är litet trafik och jag befinner mig i en nödsituation, jag svänger in på området vid en förbjuden infart… ingen korsande trafik… 10-12 meter från pumpen stannar motorn… ENGINE MALFUNCTION lyser… och sakta rullar fordonet fram till pumpen! Precisionen är fullkomlig, inte en meter för mycket eller för litet!
Några taxichaufförer sitter och betraktar likgiltigt regelbrytaren.
Men jag tankar.
Och tänker.