Det syns faktiskt på henne.
Hon har ett glatt och hjärtligt leende men här glimtar det bara kort till ibland, där hon står i kön till kassan. Och hennes skygga blickar åt olika håll hör inte till hennes gängse beteende.
Hon bär inte mask.
Det gör inte jag heller och det var en av orsakerna till vårt möte. När vi sitter där vid kaffet är det ingen som noterar avvikelsen. Också maskens vänner omkring oss måste ju ta den av sig för att kunna äta och dricka.
Jag har inte lidit, jag har inte en enda gång mötts av arga kommentarer eller tillsägelser för masks skull. Men hon har råkat ut för dem. Och ännu värre är kanske de tillställningar där ingen säger något – hon nämner som exempel en gudstjänst med nattvardsgång.
Hon är märkbart skakad av den senaste tidens erfarenheter.
Kaffehörnan finns i ett större varuhus. Invandrare som rör sig där i burka och niqab väcker ingen uppmärksamhet eller irritation – inte längre. För det finns en rangordning också i de mänskliga rättigheterna och friheterna. De som gäller Gud och tron får ge efter när ett virus närmar sig, likaså rörelsefriheten och yttrandefriheten. ”Fel” information i sociala medier leder till avstängning och till felaktig information räknas också den enkla frågan, om den information vi fått eller inte fått verkligen är riktig?
Maskerna blir genomskinliga, jag ser allt mera av avund och girighet i mänskors drag, den som i virusfria tider döljs på annat sätt. Vem tänker på den globala nöd vi håller på att skapa med och genom vår allt mera slutna tillvaro?
Hon får av mig veta att hon också har en annan meningsfrände och bara denna lilla personupplysning gör henne på betydligt bättre humör.
Vi har en lång väg till ett fritt samhälle.
INNEHÅLLSFRAS: Ingenstans i det ovanstående tas medicinsk ställning i sak.