Man blir imponerad.
Som filosofin var det ämne där jag inledde mina akademiska studier får jag ibland frågan vad filosofer egentligen studerar.
Det vet jag naturligtvis inte nu heller, jag bytte också rätt snart till sundare ämnen. Men för en tid sedan fick jag frågan av en person som ägnat sig åt merkantila ämnen och nu ville skaffa sig insikter också i s.k. humaniora.
I diskussionen nämnde jag ett tungläst tyskt verk, ökänt för sin ogenomtränglighet. Två dagar senare meddelar min vän överraskande:
– Nu har jag läst det!
Hon har rusat till ett bibliotek och hon har sträckläst boken. Men inte nog med det! Hon har förstått innehållet och hon redogör för det med sakkunskap. Jag lär mig mycket av hennes korta referat och börjar ana vad författaren egentligen ville säga.
Sorgligt att en sådan begåvning offrat många år på oväsentliga ting (pengar och sånt).
Det är ingen risk att hon läser detta, hon kan inte svenska. Men å andra sidan förvånar det mig inte om hon om en vecka meddelar att hon lärt sig språket.
Berätta i så fall ingenting!