Utan behörighet i form av köpavsikt sätter jag mig till vila på en stol på trottoaren, tillhörig en restaurang. Två män på vardera sidan känner igen varandra och inleder ett samtal genom och över mig.
Det framgår att de båda har välavlönade och kvalificerade arbeten och nu har semestern börjat. Ogenerat kritiserar de gemensamma bekanta, med namns nämnande, och hela tiden interfolieras anekdoterna med semesterplaner.
– Den första veckan blir det att bara supa, säger den ene. Den andre instämmer fullkomligt.
Det blir pinsamt att spela oberörd. Jag stiger upp och går i stället till en utestol vid ett café. (Visserligen sparar man mera genom att inte köpa något på en restaurang men pengar är inte allt här i världen.)
Vid bordet intill sitter en familj på mamma, pappa och vuxen dotter. Också de samtalar med en bekant vid bordet intill.
De skall åka norrut. Vad skall de göra där? Jo, de skall dricka, framför allt dricka.
Varför firar vi midsommar? Det är till minnet av Johannes Döparen, vars födelse bebådas för fadern Sakarias av en ängel: ”(H)an skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka – ”. (Luk. 1:15)