En gammal man reser sig mödosamt ur sin lilla bil.
Med svag röst påkallar han min uppmärksamhet. Jag måste gå närmare för att uppfatta hans ärende.
Han vill veta om det finns någon bensinstation i närheten. Eftersom vi befinner oss på en plats där en sådan var belägen för trettio år sedan eller mera, antar jag att det är den som hägrat i hans minne och sinne.
Men det finns en annan, några hundra meter längre bort. Ut på landsvägen bara, säger jag, och sedan under bron där borta! Då syns stationen till vänster.
Han repeterar de enkla instruktionerna flera gånger. Där den där bilen kör, alltså? Jag bekräftar riktigheten i hans iakttagelse.
Han har besvär med att starta bilen. Sedan kör han ut på landsvägen vid en stängd utfart, i trots av den stora förbudsskylten. Trafiken är rätt livlig men han överskrider frejdigt flera gula linjer, rundar trafikdelaren på fel sida och tränger sig på ett livsfarligt sätt in i strömmen av trafikanter. Jag ser hans bil försvinna under bron…
Jag har haft några vänner som avlidit kort efter att de fråntagits sitt körkort vid hög ålder. Vad som är orsak och vad som är verkan, skall jag inte spekulera i.
Jag borde väl ha anmält saken. Men till vem? Registernumret kom jag mig inte för att notera. Inte bilmärket heller.
Så vår gamle vän försvann i okända öden, likt Serafinas cykelsits.