Det är trettio plusgrader när jag plötsligt börjar frysa. Med hjälp av kallt vatten återfår jag dock värmen.
Min paradoxala reaktion på den ovanliga hettan är ändå lindrig. De äldre grannarna på vardera sidan plågas.
Men om den frälsta skaran heter det: ”Och solens hetta skall ej träffa dem, ej heller eljest någon brännande hetta.” (Upp. 7:16)
De senaste dagarnas minnesfester har ofta fört mina tankar till den sista och oåterkalleliga skilsmässan. Och särskilt till henne som nu i tigande hat är på väg bort.
Än är tid!