Troligen fanns det hemliga, underjordiska gångar. Kanske likadana som de Fantomen begagnade sig av för meddelanden till överbefälhavaren.
På annat sätt kan jag inte förklara att Näcken (singularis) bodde i två olika gårdsbrunnar i Kaskö. Mina farföräldrars och en bekant familjs två kvarter bort.
Det märkliga var att Näcken inte orsakade mardrömmar eller gjorde att vi var rädda att han skulle komma upp ur sitt blöta bo. Nej, vi lekte tryggt och orädda kring den lilla överbyggnaden över brunnen. Och när de vuxna sänkte långa stänger med ämbar för att lyfta upp vatten, visste vi att Näcken inte skulle störa proceduren.
Nu gick jag förbi en gård med ett likadant, litet hus över brunnen. Även i övrigt påminde mig området om nämnda rutstad. Men pojken som lekte på gården blev bara högljutt uppmanad att hålla sig borta från brunnen!
Om Näcken, inte ett ord.
Är han avskaffad? Ja, det visste jag ju egentligen. Det berättade redan Stagnelius:
Tårar Gubbens anlet skölja,
Ned han dykar i sin bölja.
Gigan tystnar. Aldrig Näcken
Spelar mer i silverbäcken.
Naturväsen fick han vika för kristen tro och sedan för teorier om barnuppfostran.
Torrt och hygieniskt.