När man lämnar ett sammanhang där man tagit sig an en hopplös uppgift, då är själva misslyckandet den enda framgång man räknat med från början.
Ändå är det en lättnad. Om detta talade jag med en Vän.
Det betyder inte att räven och igelkotten hos Berlin har bytt roller. Hon menar att vägen till framgång är dessa tusen spjut som man sträcker ut och som genomborrat en själv förut, för att blanda Berlin med Ferlin.
Långsamt. Stillsamt. Och som nålarna från en kaktus lösgör man dem, en efter en, dessa övermäktiga utmaningar.
En av dem har fastnat! Det var hon som fick höra det mer eller mindre skämtsamma hotet: ”Pengarna eller livet!”
– Åh, ta livet! vädjade hon genast, med djup känsla.
Hon är en av de som nu är borta, det är: hemma.