”Ur led är tiden”, sade Hamlet. Möjligen därför att någon ägnat sig åt att förvrida tiden.
Det försökte jag häromdagen i Grankulla. Inte hade jag någon särskild anledning att ströva omkring där, trodde jag. Men sedan såg jag Skylten.
Det var i närheten av kyrkan och den förkunnade: ”Viktbegränsningen bör ovillkorligen efterlevas!”.
Med utropstecken och allt. Dagen var räddad. Inte hittar man sådana skyltar när man, vilket man svårligen undgår, korsat gränsen till Esbo.
Om dagens ungdomar kunde uttrycka sig med samma stringens… det båtar föga att i samråd med målsman tilldela dem en admonition för slarvigt språk, när ordförrådet saknas.
I Ekenäs finns, eller fanns, en skylt vid järnvägsstationen. Den som korsade spåren till fots upplystes om att detta kunde medföra hot om vite.
Det vill säga: myndigheten försäkrade att det inte skulle gå längre än till hot. Kanske var det därför infödingarna glatt vandrade över. Det är bra att man vet vad som är tillåtet.
(Högtalaren vid samma station förkunnade: ”Persontåget från Hangö anländer till spår ett.” Där finns bara ett spår. Men nuförtiden är det stadens image som är det viktiga.)
I Närpes såg jag en varningsskylt vid riksåttan med texten: ”Var berädd att stanna.”
Den som reagerar på stavningen skall veta att det faktiskt heter så. På urspråket. Så talade man i Varggrottan.