Om mina ord i det föregående verkligen nådde des Pudels Kern, kan jag inte veta. Om en djurens befrielserörelse snart verkligen hugger omkring sig som rabies, tar jag inte åt mig äran… strax efter att jag skrivit inlägget, gick jag på en promenad i den iskalla snålblåsten. Jag mötte en dam med hund. En stor. Och när vi passerade varandra, skällde den grovt och hoppade mot mig. En förvånad ledsagerska utbrast: ”VAD är det du gör!”
Jag tror att den begrep. Jag tror att utfallet inte var aggressivt utan att djuret i avsaknad av blogg endast på detta sätt kunde visa sitt instämmande i tankegången.
Världen och medierna är fulla av idiotiska strömningar i våra dagar. Undergångsprofeter, feminister, statystörtare, konspirationsteoretiker – alla marscherar de i skränande hopar mot respektive förvirrade framtidsmål.
Det vare mig förunnat att i det som följer redogöra för några märkliga möten med dessa världsförbättrare. Det är inte min avsikt att skildra excentriska foliehattar, nej, det är Tidens anda jag är på spaning efter.
À la recherche du temps futur!