”Skaffa dig ett eget liv!” är ett vanligt uttryck hos nosiga ungdomar som tycker sig otillbörligt inblandade. Det tänkte jag på när hon körde förbi mig.
Hon är nämligen lidelsefullt intresserad av mänskors liv. Hon vill lära känna inte bara deras antecedentia utan även deras tankar och åsikter om tingen och medmänskorna.
Det är inte nyfikenhet i den inskränkta bemärkelsen, det är… jaha, nu bromsar hon in. Backen är litet för brant, halt är det dessutom och så bör man betänka att hon är nästan hundra år gammal. Ett fall kunde bli ödesdigert.
Jag ser henne sedan i butiken. Synen är inte så god men hon vandrar omkring med målmedvetna och inte långsamma steg, hon vet vad hon vill köpa och var det finns.
Varför skulle man skaffa sig ett eget liv? Vadhelst märkligt och särpräglat det ges i våra liv, är det ju bara variation och upprepning av vad någon annan, någonstans, erfarit i intensivare tappning och ur vilka erfarenheter vunnits som är lödigare än våra.
Att vara nyfiken på grannarna är stort. Det var det år 1922 då byn fick veta om hennes födelse och det är det fortfarande. Ett ”eget liv” finns inte.