Den här vägen längs sjön har jag aldrig vandrat förut. Det är en idyllisk väg och den borde erbjuda en upplyftande naturupplevelse – om inte.
Den är nämligen kantad av små sommarhus och några fasta villor och vid nästan alla läser jag ilskna påbud och deklarationer. Privat område. Videoövervakning. Här bor en hund, osv.
Och höga staket och stängsel, några av solid metall, omgärdar dessa mänskors boningar.
Jo, jag har hittat spår av knarkare vid stranden. Ja, jag vet att brottsligheten ökar. Man får inte anklaga invandrare så jag berättar bara att här också härjar infödda skurkar.
Folk är rädda. Själv skrev jag en lapp på dörren till mitt förråd: Absolut ingen övervakning! Och i stället för lås, ett tunt snöre.
Det är ju bara en lättnad för alla parter om några världsliga ting försvinner ibland. Men allt finns envist kvar.
Kanske kriminella tror att det är något skumt med det.