I början av juli – del 328 – skrev jag om en räfsande grannes arrogans.
Det skulle bli värre. I slutet av augusti hölls åter en gudstjänst en söndagsförmiddag på samma plats.
Nu gick hon – denna gång fullt synlig, hon var en kvinna i övre medelåldern – av och an vid gränsen med en motorgräsklippare! Mässan saboterades helt och denna gång fanns det inget tvivel om hennes avsikt: att störa och göra ont. Med ilsken och sammanbiten min paraderade hon där inför allas blickar. Av och an, fram och åter.
Resultatet?
Hon blev utskrattad invärtes av oss som deltog. Situationen var för löjlig och absurd. Även om ingen visade sitt löje för grannen själv fanns ett stilla leende på allas läppar. Man upplevde och man minns episoden med humor. ”Det var den gången som…”.
Ack, om all ondska i världen kunde avfärdas på samma sätt!
PS. De två senaste mässorna har firats ostörda.