Det finns en sjö, den erbjuder rika möjligheter att studera djurens vanor och mänskors.
En kvinna berättar för mig om naturen här, hon har god kännedom om fauna och flora. Vi samtalar om detta och mycket annat i många timmar och vandrar därvid längs stranden och i skogen.
Följande dag kommer hon igen och samtalet fortsätter länge. Så blir det aktuellt att byta telefonnummer och hon frågar efter mitt förnamn. Jag nämner det och då räcker hon ut handen och säger på det andra inhemska: ”[Eget namn], angenämt, trevligt att träffas!” Vi skakar hand.
Besitter ett namn denna magiska förmåga? Jag tänker att hennes beteende var ovanligt. Men därpå följande dag är här ett sällskap med smått berusade ryssar. De vet inte var de skall slå sig ner, de parlamenterar länge med varandra, med mig på finska. Men så yttrar jag några ord på deras modersmål. Då, och först då, räcker ryssinnan mig sin hand och yttrar exakt samma ord men på ryska: ”[Eget namn], angenämt, trevligt att träffas!”
Vad var jag för dem innan de visste mitt namn? Hade efternamnet haft samma verkan? Var ett enkelt ’Nitram’ den beståndsdel som kom glycerinet att spränga murar oss emellan?