På morgonen slipper jag inte ut på landsvägen.
Ett ofantligt schabrak spärrar vägen. (Enligt SAOB används detta ord ”om ngt oformligt l. fult: åbäke, monster”.)
Det är en stor bil med en ännu större husvagn. En bekant kommenterade: Är då deras sinne så fäst vid denna världens goda, att de måste släpa det efter sig på landsvägen också?
Men i något skede blir jag bjuden in i salongen. Här finns alla parafernalier som hör till en modern bostadslägenhet. (SAOB vet så litet. Om de läser denna blogg och vill ta med ordet p. i denna betydelse så står det för: överflödigt bjäfs, efemärt blingbling, fåfängligt brique-et-braque.)
Utan tvivel är det något stort i att dagligen byta utsikt från sitt vardagsrum. Men vad?