De kom från Lappland när hon var liten. De flyttade in på denna lilla svenskspråkiga ort, i de snabbt och billigt färdigställda rad- och höghusen.
De var en stor familj och äldre bröder och systrar flyttade in i egna lägenheter. Bastu fanns det inte i huset. Då satte man alla plattorna på spisen i det lilla köket på full värme, lyfte upp en stol på köksbordet och kastade löyly tills det var någon granne som klagade.
När S:s far blev pensionerad fanns där ingenting att göra. Han satt varje dag på det lilla kaffe- och mellanölscafét och läste Helsingin Sanomat från pärm till pärm. På söndagarna kunde det vara 120 sidor.
Sedan dog han.
Nu sitter S. utanför sin pensionärsbostad i solen och längtar till Lappland. Hennes barn bor kvar i södern och sedan har hon en katt. Hon röker och hon lyckas för det mesta göra sig förstådd med sin svenskspråkiga granne, de dricker kaffe och röker tillsammans och grälar på katten.
Och ibland kommer det ju någon främling till pensionärsbostäderna. Idag var det jag.