Mycket fin och bred och dyr och ny var bilen.
Det enda felet med den var att den stannat, i en korsning, och nu vägrade att starta igen. En annan förare hade redan stannat bredvid för att erbjuda hjälp och även jag anslöt mig.
Det var en landsväg, livligt trafikerad, och jag åtog mig att dirigera andra bilar förbi platsen på möjligast trygga vis. De två andra arbetade under tiden med motorn. Arbetet bestod i att försöka starta, sedan vänta, sedan försöka igen. Ty ingendera förstod sig mycket på motorer.
Till slut måste vi ge upp. Jag stoppade radikalt all trafik från båda hållen medan de skuffade den havererade in på en liten skogsväg för att där invänta sakkunniga söndagsmekaniker.
Och vi två hjälpare gick till våra respektive fordon. Men innan jag åkte min väg, hörde jag ljudet av en motor som startade. Glatt viftande och tackande för den obefintliga hjälpen seglade olycksbilens förare och hans familj sin väg.
Mycket fin och bred och dyr och ny var bilen. Men när den passerade mig, var det som om den blinkat med den ena strålkastaren.
Kan det verkligen vara så att det var en förprogrammerad finess hos bilens dator… att den ibland såg till att påminna sin innehavare om hur vanskligt det är att förlita sig på det jordiska?
Nä.