Det är teoretiskt möjligt men naturligtvis föga sannolikt att Predikaren innehade ett företag som sysslade med beläggning av gårdsplaner med jordbeck.
I princip detsamma som asfalt. Dessa reflexioner kommer sig av att jag tror mig ha bevittnat ett nytt rekord i mänsklig fåfänglig ävlan på det gebitet. Den asfalt jag beskärmade mig över här för bara några dagar sedan, revs nämligen genast delvis upp på nytt.
Något slags ledningar grävdes upp och lades på nytt.
I den stad där jag bodde fanns det en gata där grävarbeten verkade pågå i flera års tid. Det lär ha berott på att det var tre kommunanställda som var sysselsatta med arbetet: en grävde upp, en lade ned rören och en fyllde igen.
Och när den som lade rören var sjukledig en längre tid, kom det sig att gatan under tiden bara ständigt grävdes upp och fylldes igen.
Troligen är det en anekdot, avsedd som humor. Av någon anledning.
”Alla floder rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt. Dit floderna runnit förut, rinner de igen.” (Pred. 1:7)